Början av början

Bakgrund

Lärlingen hastade med facklan i hand mellan templets pelare. Ovanför hans huvud lyste månskäran med ett vitt sken. Prästinnan följde honom hack i häl. Bådas andhämtning var snabb och hade ett visst mått av desperation i sig. De tänkte på den hop av fiender som omringade staden och på vad de själv var på väg att göra. Snabbt nådde de kammaren där kroppen väntade dem liggandes på ett stenbord. Den var lång och muskulös. Balsameringen var redan slutförd. Ett extra sår över buken, igensytt med fina stygn, skvallrade om dödsorsaken. Ett enkelt höftkläde var det enda plagget den bar. Håret var infettat och bakåtstruket, ordnat i en prydlig fläta.

-Var kom den ifrån? frågade prästinnan. Hon strök med handen utmed likets kind.

-Soldaterna kom med den, svarade lärlingen och fäste facklan på väggen. En stor krigare som dött i försvaret av Pocce för ett par veckor sedan, en beundrad hjältinna. Tydligen var de måna om att vilja ge henne en värdig sista vila. Felixerna har skövlat allt annat i sin väg hit så därför fick hon följa med. Hon verkar vara i utmärkt form. Bortsett från att hon är död förstås. Men det är ju förutsättningen. Nahotep har granskat balsameringen och den är av högsta klass. Någon har betalt bra med pengar för detta.

-Balsameringen kan kvitta. Vi behöver bara kroppen i en dag eller en vecka som mest. Men det är bra, det ger oss möjlighet att. Prästinnans röst tystnade mitt i en mening när hon noga inspekterade kroppens mun, näsa och ögon. Det blir bra det här, fortsatte hon. Har du skriftrullen med Osarsephs livsbeskrivning?

Lärlingen fumlade innanför särken och fick fram en skriftrulle i läderfodral. Med hastiga rörelser knöt han upp den och rullade ut den.

-Prästerna som nedtecknade den var mycket noggranna. Jag kontrollerade det innan. Dödstidpunkt, dödsorsak och dessutom en detaljerad beskrivning av hans personlighet. Ehe, du tror inte att han har något emot att ta plats i en kvinnas kropp?

-Han lär inte märka det. Efter några hundra år i dödsriket är den sortens känslor utsuddade. Meddela de andra prästerna. Jag hämtar hans själ. De får resa kroppen under tiden.

Prästinnan satte sig tillrätta i en stol bredvid kroppen och läste ur skriftrullen. Kort därefter började hon mässa fram portalen. Lärligen som aldrig vande sig vid sin mästares snabbhet ryckte till och sprang sedan mot dörren. Inom en minut skulle själen av den döde översteprästen hämtas från dödsriket. Den måste ha en rest död kropp att ta plats i. Den kvinnliga krigaren skulle resas som värd för själen.

När en annan präst skyndade in i rummet med lärlingen i släptåg hade redan en svart cirkelformad skugga formats över kroppen . Han muttrade någon om vikten av tajming och började sedan inkantera de dödas ramsa för att väcka kroppen. Lärlingen lyssnade intresserat till prästens inkantering. Lustig betoning på avslutande satser ibland. Men Amenreb var känd för sin magiska skicklighet och bara några sekunder senare började den döda kvinnans kropp röra sig med stela rörelser. Det var precis i tid. Den svarta skuggan över kroppen tycktes mer och mer solid.

-Sådär, hon är redo, muttrade Amenreb och korsade armarna över bröstet.

Med ett tecken till den resta kroppen fick han den att lägga sig ner igen och anta en avslappnad ställning. Ögonen var öppna och stirrade oseende rakt på lärlingen. Han tittade lugnt tillbaka och väntade.

Portalen öppnade sig och lärlingen skulle de närmsta dagarna ha svårt att glömma den. En svart avgrund så djup och kall att håret reste sig på hans armar, ben och huvud. En fasansfull sorg högg i hans bröst och när han tittade ner förväntade han sig se en flod av blod flyta ur det. Det var bara den vanliga särken, på något sätt oändligt onaturlig och avlägsen. När han tittade upp stod hans mästare och skakade kroppen i axlarna.

-Hör mig Osarseph! Vi har hämtat dig tillbaka för att bekämpa våra fiender. Osarseph, hör mig. Vi har gett dig en kropp att vandra i och utöva din makt genom. Dina fiender är utanför staden.

Osarseph reste sig och stirrade på de två prästerna och lärlingen i tur och ordning. En hes röst lösgjorde sig med visst besvär från mumiens strupe.

-Var är jag? Vem är mina fiender?

Kommentar

Detta är de inledande orden på projektet jag nu sätter igång. Det kommer att ta en hel del tid. Men antagligen görs en del emellan också.